Om dela med sig för att rädda liv
Lång innan hon avslutade sina medicinska studier och tog den hippokratiska eden, var hon besatt av att skydda och hjälpa andra människor. Inte bara i sitt arbete som läkare, utan med något som hon delar. Sitt blod. Endast 31 år gammal har hon donerat blod 41 gånger; till små bebisar, till mammor under födslar eller till människor som råkat ut för olyckor. För detta blev hon hedrad med ett pris. Hur kommer det sig att hon började att donera blod? Och vad är hennes drivkraft?
"Jag kan fortfarande komma ihåg den dagen 2004, när jag första gången förstod betydelsen av bloddonationer," säger Larisa. Idag arbetar hon som läkare på B. Braun Renal Care center i Khabarovska – en stad i östra Ryssland nära den kinesiska gränsen – vid den tiden hade hon precis börjat studera medicin på Far East State University. "Allting var spännande och fascinerande då, säger Larisa. Min dröm om att få studera medicin var plötsligt verklighet. Den dagen överhörde hon en konversation mellan några äldre studenter. De stod framför en affisch som uppmanade människor till att donera blod. Vissa av dem hade redan donerat blod, andra tvekade, och en av dem pratade om svimningar och smärtsamma stick.
Tillfredsställelsen efteråt var stor
"Jag vet inte varför, men av någon anledning blev jag direkt fascinerad, även om jag var rädd för proceduren. Nu I efterhand kan jag inte riktigt rationalisera det. "Hon ville gå direkt till biblioteket där en blodbuss var placerad för dagen och donera blod. "Jag ville veta allt: hur det kändes, hur det gick till tekniskt och hur det kändes att veta att hennes blod kunde rädda en annan människas liv. Det enda som stod i vägen var att jag inte fick, " Larisa tänker tillbaka och skrattar. Hon var inte gammal nog, så hon behövde vänta några månader till hennes 18:e födelsedag. "När jag till slut fick donera blod för första gången, var jag nervös, som innan en examination. "Men hon fann själva proceduren inte det minsta obehaglig, och tillfredsställelsen efteråt var stor.
Det kan handla om liv och död
Det som var riktigt spännande var att hon fick reda på att hennes blodgrupp var O-negativt. "Vid den tidpunkten tänkte jag att var en tillfällighet" säger Larisa. För att som medicinstudent visste hon att bara 12 % av jordens befolkning hade denna sällsynta blodgrupp, den är också kompatibel med alla andra blodgrupper. Det är speciellt viktigt när en blödning inte kan stoppas tillräckligt snabbt. Till exempel vid en olycka. Innan den rätta blodgruppen har identifierats har patienter redan förlorat en livshotande mängd blod. I denna situation kan administreringen av typ O-negativt blod göra skillnaden mellan liv och död. "När jag insåg att alla mina släktingar hade positiva blodgrupper och i mitt fall att oddsen för att ha O-negativt var mindre än 10%, bestämde jag mig för att det var inte en tillfällighet." Sen dess har jag donerat blod regelbundet, ibland på impuls men också då de har ringt och hon blivit ombedd att komma.
För att rädda liv
Hon skakar på huvudet vid frågan om hon är stolt över sitt pris, vilket hon fick ta emot under en högtidlig ceremoni. Hon säger att hon inte är stolt, men väldigt glad. För att ett pris som det här kan hjälpa till att dra till sig uppmärksamhet för hur viktigt det är att donera blod, och inspirera andra till att donera. "Det är alltid någon som behöver blod. Precis just i detta ögonblick. Och det är upp till oss alla, om vi är villiga, att dela med oss för att rädda liv."
av Christin Bernhardt