När jag var barn fick jag en njurbäckeninflammation som senare utvecklades till ett kronisk tillstånd. När jag var 17 diagnosiserades jag med njurcystor och nefroskleros. Jag genomgick alla undersökningar och behandlingar som rekommenderades. Jag försökte att inte låta sjukdomen påverka mitt liv men tillslut var det oundvikligt. Jag diagnosiserades med kronisk njursvikt, vid den tidpunkten var jag 25, och jag kan säga att sjukdomen påverkade mig mer mentalt än fysiskt. Jobbet och mitt sociala liv fyllde all min vakna tid, men då och då kom tankarna kring min framtid.

Livet med njursvikt

Diagnosen i sig förde med sig en rad restriktioner för vad jag fick äta, vardagspulsen och min framtid. Fler behandlingar och sjukhusbesök var oundvikliga, och jag försökte att förtsätta leva så normalt som möjligt. Jag jobbade mycket, där jag var väldigt framgångsrik och gillade att resa. Framförallt var Egypten mitt bästa resmål, det kombinerade allt jag älskade: ett vackert och varmt hav och en forntida och mystisk arkitektur.

Graviditet & Dialys

Det som fick mig att oroa mig mer och mer över tiden var läkarnas inrådan att undvika en graviditet, då det skulle bli en allt förstor påfrestning för mig. Mina njurar var i allt för dåligt skick med risken att dom skulle sluta fungera. Men, min önskan om att bli gravid en dag lämnade mig aldrig. En vinter drabbades jag av två svåra förkyldningar som ledde till en markant försämring av mitt hemoglobin och keratinnivåer, det var då jag upptäckte att jag var gravid. Jag var 36 år och bestämde mig för att göra allt för att behålla barnet. Jag var mycket väl medveten om riskerna, jag tog den risken. Under hela min graviditet jämförde jag mig med den genomsnittliga måendet för en gravida kvinna, jag kände mig väldigt nöjd där och då. Trots mina dåliga blodvärden mådde jag ändå bra, men med inslag av illamående, som många kvinnor har under en graviditet.

Mina njurvärden blev en dag sämre och det var dags att påbörja dialys - den dagen skulle komma förr eller senare, men om jag inte varit gravid skulle den kommit senare. För att jag var gravid behövde jag genomgå dialysbehandling fyra timmar om dagen, och inte tre dagar i veckan utan sex. Efter ett tag kunde jag gå hem mellan behandlingarna men endast för en kort stund. Bebisen visade sig inte få tillräckligt med blod och jag var tvungen att läggas in igen. Under graviditeten fanns det en hög risk att jag skulle utveckla en allvarlig graviditetsstörning men jag hade tur... Det beräknade förlossningsdatumet närmade sig och barnet föddes naturligt, dock en månad innan beräknad nedkomst.

Min läkare och familj gav mig ett otroligt stöd under hela graviditeten. Jag är evigt tacksam, för utan dom hade jag aldrig fått uppleva den största lyckan - när min son föddes. Nu i december fyller han tre och jag och min familj ser fram emot att fira denna dag och den högtid som kommer. Vi kommer att spendera Jul och Nyår tillsammans, träffa familj och vänner och njuta av den magiska atmosfären.