Svår intravenös åtkomst – Den dagliga utmaningen för sjukhuspersonal
Att etablera en perifer intravenös åtkomst är en rutinaktivitet inom sjukvården. Patienter med svår intravenös åtkomst (DIVA) är en utmaning som sjukhuspersonal måste ta itu med dagligen.1
Svår (perifer) intravenös åtkomst uppstår när två eller flera punkteringar utförs utan framgång, eller när hjälpmedel krävs (exempelvis ultraljud), eller när svårigheten att få perifer åtkomst innebär att en central venkateter (CVK) måste införas. 2, 3, 4
Sök efter djupa kärl
Svår intravenös åtkomst kan förväntas hos följande patienter: 2, 3
- Pediatriska patienter och nyfödda
- Obesa patienter
- Geriatriska och kroniskt sjuka patienter
- Trauma- och akutvårdspatienter som exempelvis lider av brännskador, hematom eller uttorkning
Visste du att?
Mer än 30 % av vuxna och upp till 50 % av barn som behöver en PVK har en svår venös tillgång.2
Dessutom är ungefär en tredjedel av kritiskt sjuka patienter svårstuckna. Dessa är ofta patienter med generaliserat ödem, obesa patienter, patienter som blivit stuckna flera gånger i försök att få en venös åtkomst eller patienter som använder intravenösa läkemedel. Konventionella tekniker misslyckas ofta i dessa patientgrupper.5
Kateterrelaterade komplikationer komplicerar situationen ytterligare, med i genomsnitt 43 % av alla IV-katetrar som misslyckas.6
Hos pediatriska patienter måste ungefär en fjärdedel av initialt framgångsrikt placerade IV-katetrar avlägsnas innan behandlingen avslutas. Detta inkluderade infiltration vid 14,3 %, följt av oavsiktlig utdragning av PVK (5 %) och stopp i katetern (2,6 %).7
Det finns egenskaper på ett kärl och PVK:n som påverkar kateterns överlevnad: venens djup, kvarliggande längd på katetern i venen och längden på PVK:n.1
Svår intravenös är tidskrävande
Den genomsnittliga tiden som krävs för att sätta en PVK rapporteras vara 2,5 till 13 minuter. Att lyckas sätta en PVK vid svår venös åtskomst tar upp till 30 minuter.3
Utmaningar
Sammantaget är gruppen av patienter som är potentiella kandidater för svår venös åtkomst stor: nyfödda och pediatriska, obesa, geriatriska och kroniskt sjuka, samt akuta patienter.2, 3
Hos nyfödda och pediatriska patienter är framgångsfrekvensen för korrekt placering av katetern vid den första punkteringen mindre än 35 % på grund av tjockare vävnadslager.8 Totalt sett anses upp till 50 % av barnpatienterna vara svårstuckna.2
Hos obesa patienter är det oftast nödvändigt med flera försök på grund av det tjockare subkutana fettvävnadslagret, vilket i sin tur är förenat med två risker.8, 9 För det första ökar punkteringsfelfrekvensen och för det andra ökar risken för infiltration. Enligt WHO har fetma nästan tredubblats i hela världen sedan 1975 och förväntas öka ytterligare i Europa.10, 11 Redan 47,6 % av europeiska vuxna anses vara överviktiga och 12,8 % är feta.12
Äldre och kroniskt sjuka patienter har svagare kärlsystem. I USA är 14,5 % av människorna över 65 år och 422 miljoner lider av diabetes.13
”Skador hos trauma- och akutvårdspatienter, såsom brännskador på huden, hematom eller uttorkning, resulterar i svår intravenös åtkomst hos cirka 11 % av alla patienter.14Patienter med svår intravenös åtkomst utsätts ofta för upprepade försök av flera utövare. Framgången och tiden till att en PVK är på plats är avgörande för optimal återupplivning av en kritiskt sjuk patient. Detta kan vara utmanande även för den mest erfarna akutsjuksköterskan.”3
Konsekvenser
Svår intravenös åtkomst är vanligtvis förknippad med upprepade insättningsförsök och kateterrelaterade komplikationer. Dessa är inte bara tidskrävande och materialkrävande utan leder också till en ökad stressnivå bland vårdpersonal och patient i kombination med en ökad smärta och obehag.9
Upprepade PVK-försök
I synnerhet på akutmottagningen har problemet med svår intravenös åtkomst visat sig ha en negativ inverkan på både patientsäkerhet och tillfredsställelse. Till exempel leder flera misslyckade försök ofta till att patienter blir alltmer upprörda, uppvisar "nålfobi" och tappar förtroendet för vårdpersonal. Patienter kan utveckla smärta eller blåmärken vid instickstället, vilket gör att de löper högre risk för hudskador och infektioner. Förlängd tid till venös åtkomst kan ytterligare öka den tid som behövs för nödvändiga diagnoser, behandlingar och administrering av mediciner.2
I tillägg till detta så kan flera punkteringar av kärl vara associerade med progressiv försämring av det vaskulära trädet, kallat "vaskulär utmattning", vilket ytterligare komplicerar vaskulär åtkomst.15
Kateterrelaterade komplikationer
När PVK:n väl är satt kan överlevnaden av kanylen vara problematisk.16
Nästan 40 % av alla PVK:er avslutas tidigt på grund av komplikationer som dislokation och infiltration. Dislokation är när katetern förlorar tillgång till patientens kärl och orsakar ett påtvingat, för tidigt avbrott av infusionsbehandlingen. Infiltration, å andra sidan, inträffar när punkteringar inte riktar sig ordentligt mot vaskulär åtkomst och gör att den infunderade lösningen strömmar in i vävnaden som omger den vaskulära åtkomsten. Denna komplikation är särskilt relevant vid infusion av mycket kärlretande (t.ex. vesikerande) ämnen.6
Utöver stress och tid så kostar upprepade insticksförsök framför allt material. Till exempel är den genomsnittliga kostnaden för att ersätta PVK:er per sekvens av IV-behandling 51,92,17 USD.
Upprepad misslyckad insättning av en PVK leder ibland till att man byter till dyrare och mer komplexa lösningar och använder centrala venkatetrar (CVK) eller perifert införda centralkatetrar (PICC). Båda alternativen kräver en längre insättningsprocess och är förknippade med högre materialkostnader. Men i många fall sätts CVK:er in i onödan. Även om patienter är berättigade till en PVK, används CVK eller PICC på grund av svår IV-åtkomst snarare än uppehållstid eller infusionslösning.18
Förebyggande åtgärder
För att behandla patienter med svår intravenös åtkomst på ett tids-, stress- och materialbesparande sätt rekommenderas användning av längre PVK:er och ultraljudsassisterad kateterinsättning.
Långa PVK:er
En längre del av kapillärslangen stannar i venen och hjälper till att förhindra att katetern lossnar och minskar risk för infiltration.19, 20, 21, 22
Det ökar också kateterns överlevnadstid. Enligt beräkningar är den optimala längden på katetern i ven minst 2,75 cm. Längre PVK:er har en överlevnadstid på 129 timmar (5,4 dagar) jämfört med kortare PVK:er på 75 timmar (3,1 dagar).16
”En PVK av lämplig storlek (mått och längd) bör väljas beroende på patientens vener: diametern (gauge) är viktig för patienter med mycket tunna vener, medan längden är viktig för obesa patienter med djupt sittande vener.”23
”Längre PVK:er har observerats ha en minskad förekomst av infiltration och extravasation, vilket är särskilt viktigt vid infusion av starkt kärlretande (t.ex. vesikerande) ämnen.”24
Ultraljuds-guidad kateter
För att identifiera perifera kärl och hjälpa till med venkanylering hos patienter med svår åtkomst till vener kan ultraljud vara ett bra hjälpmedel.25